Konst eller inte?

Snubblade över detta klipp häromdagen från Karin Magnussons webb-tv program “Oj, vilken vecka” på Aftonbladet.se. I klippet avhandlas att bloggerskan Hanna Widerstedt har kommit ut med att hennes uppmärksammade bimbokaraktär i själva verket är ett konstprojekt med syfte att bland annat ifrågasätta skeva könsideal. Intressant att diskutera beträffande detta klipp är hur panelen i studion diskuterar fenomenet. Notera Lena Mellins reaktion. Mellin påpekar att de flesta antagligen inte fattar att detta är konst (läs Mellin anser inte detta vara ett konstnärligt uttryck att respektera). Paralleller dras till alla möjliga typer av konstnärer och konstprojekt som har florerat i svensk media de senaste åren; Lars Vilks, de så kallade kungamynten, Anna Odells ifrågasättande av psykvården och Makode Lindes tårta, uppskuren av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Allt som faller utanför ramarna för de klassiska konstformerna verkar vara öppet för misstänkliggörande.

Gränserna för vad som är konst eller inte är en fråga som upptagits, stötts och blötts av tänkare och författare under århundraden, och konservativa tankar kring högt och lågt tenderar att löpa i ungefär samma banor. Konstvärlden dominerades länge av ett elitistiskt synsätt där finkultur och populärkultur strikt skiljdes åt. Dessvärre har denna uppdelning inte försvunnit helt ur tiden, vilket Mellin vittnar om. En reflexivitet kring hur konst definieras och vem det är som sätter dessa gränser saknas helt. Självklart har individen en rätt att ha en åsikt beträffande vad denne upplever som intressant/tilltalande konst. Vidare är det viktigt att som panelen gör diskutera vilket ansvar avsändaren till ett projekt/verk har. Att recensera och redogöra för intrycket av ett verk utifrån subjektiva värderingar, respektive att diskutera ansvarsfrågor är dock två olika debatter.

Image: Pexels by Unsplash