Aktuellt 2014-08-21

Aktuellt 2014-08-21

I torsdags kväll medverkade jag i Aktuellt på SVT2 för att kommentera initiativet Ethical Fashion Initiative. Avsändaren till projektet, International Trade Center (ITC), har i marknadsföringen av projektet varit noga med att betona att det inte är ett välgörenhetsprojekt. ITC verkar för ökad global världshandel, och syftet är att skapa jobb för primärt kvinnor i marginaliserade samhällen, och samtidigt förse marknaden med kvalitativa produkter. Om ett sådant projekt gör någon skillnad beror lite på vad det är som utvärderas, men för de kvinnor som får arbete så kan det vara väldigt värdefullt. Möjligheten att försörja sig ger ringar på vattnet när det kommer till andra problem kopplade till fattigdom.

Om man däremot tittar utifrån ett makroperspektiv så är det andra faktorer som bör tas i beräknande. ITC är ett samarbete mellan världshandelsorganisationen (WTO) och FN, vilket innebär att man också måste utvärdera dessa organs arbete på lång sikt. Sedan 2001 pågår den så kallade Doharundan, vars syfte är att öka delaktigheten i världshandeln från fattiga länder. Doharundan har dock varit starkt kritiserad för problem med att få deltagarna att enas om exempelvis jordbruksfrågor. Vidare finns det en kritik gentemot FN och dess begränsade handlingsutrymme när det kommer till dessa frågor. FN’s grund-stadgar drogs upp i en tid då synen på företag som etiska aktörer i samhället inte var närvarande och självskriven på samma vis som de är idag.

Det är också intressant att titta på vilka företag som är partners till detta projekt – företag som Vivienne Westwood och Stella McCartney. Dessa företag är så kallade high end brands, och når ut till en ganska begränsad målgrupp. Kedjeföretag spelar större del när det kommer till en reell förändring av modeindustrin.

Vi befinner oss sedan ganska många år tillbaka i ett klimat där de flesta företag inte har råd att inte ha en utarbetad CSR-policy, och det gäller även klädkedjorna. Kedjor bygger dock typiskt på en produktionsmodell där de vanligen inte äger fabrikerna i de låglöneländer där de tillverkar sina kläder. De är väldigt aktiva och rörliga och omlokaliserar ständigt dit det är som billigast, ofta i så kallade frihandelszoner med undantag från den nationella lagstiftningen. Utifrån det globala handelssystem vi har idag så finns det begränsningar för vad som kan göras.  För att förändra det så krävs det handelspolitiska åtgärder.

Konsumentansvar är jätteviktigt, inte minst för att det kan ha en meningsskapande funktion i våra liv, att vi känner att vi gör bra val för oss själva och våra familjer. Det blir ett handlingsuttryck för att visa att vi bryr oss om vår planet och dess invånare, och kan fungera väldigt bra som påtryckningsmedel när det kommer till vissa saker. Men, det kan också skapa ganska konfliktfyllda situationer för individen. De senaste årens massiva fokus på individens ansvar kan också medföra att andra aktörer glider undan ansvarsproblematiken. Vi måste börja fokusera på alla aktörers ansvar, inte bara individens, utan också näringslivet, stater och regeringar, EU, akademin, media, NGO’s, världssamfundet mfl.