Happy Sunday Jacob Östberg!

Jacob Östberg

Jacob Östberg

Tre frågor till professor Jacob Östberg, a.k.a. min briljanta handledare

Tidigare i våras så tittade jag på dokumentären L’amor fou (Pierre Thoretton, Frankrike, 2010), som handlar om Yves-Saint Laurents relation till hans livs kärlek Pierre Bergé. I dokumentären så beskriver Bergé den materielle livsvärld som han och Laurent byggde upp tillsammans, och vid ett tillfälle säger han att ”dessa livlösa objekt har kanske en själ. Men jag tror inte på själen. Varken min egen eller dessa objekts”.  Utifrån din kunskap om teorier kring människans förhållande till saker, hur ställer du dig till detta uttalande?
Enligt mitt sätt att förstå världen, som är influerat av symbolisk interaktionism, så spelar det mindre roll huruvida saker och ting har någon själ eller inte, det som spelar någon roll är att vi behandlar livlösa objekt som om de hade en själ. Vill man svänga sig med sociologiska termer kan man tala om Thomasteoremet som slår fast att om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga i sina konsekvenser. Vad detta innebär för den här situationen är att det är helt ointressant huruvida ting har en själ eller inte ur något slags metafysiskt perspektiv, vad som är intressant är att vi helt uppenbart ägnar oss åt att konstant besjäla vår omvärld. Det jag fascinerar mig för både privat och i min yrkesutövning är de processer genom vilka olika aktörer – så som diverse marknadsaktörer, populärkultur, media och enskilda konsumenter – omvandlar de objekt vi omger oss med från vilka objekt som helst till just de objekt som fyller våra liv. Här är kläder ett utmärkt exempel. När vi köper med oss ett par jeans hem från affären spelar det mindre roll exakt vilket par vi får med oss, men successivt så skrivs vår livshistoria in på jeansen och de nöts och slits så att de blir just våra jeans. Hål i fickan efter en nyckelknippa, märken efter en snusdosa, olja från en cykelkedja, nötningarna på knäna efter att ha hängt i sandlådan med våra barn, eller vad det nu må vara. Genom att vara en del av vår vardag får saker och ting på detta sätt en alldeles egen biografi och det är genom dessa processer som de i någon mening besjälas. Det märker man inte minst när man ska göra sig av med en kär gammal ägodel. Många har svårt att göra sig av med exempelvis ett par kära gamla jeans som varit med om mycket just för att det känns som en del av ens historia skulle försvinna om man slängde ut byxorna. Så jag ställer mig således på YSLs sida i denna dispyt, om det nu ska betraktas som en sådan.
Din forskning går att placera i ett fält som kallas Consumer Culture Theory (CCT), vad gör CCT till ett viktigt och intressant fält?
Forskningsområdet konsumtionskulturteori, som jag väljer att kalla det på svenska, är viktigt eftersom de tar alla de vardagliga processer som vi fyller våra liv med på allvar. Ofta när jag berättar för folk vad jag forskar om möts jag med förvåning: “Va, skulle det vara något att intressera sig för? Hur vanliga människor spenderar sina pengar och vad de gör med sina ägodelar? Det är väl ingenting märkvärdigt!” brukar de säga. Men det är just det, att det är så förbluffande alldagligt att ingen verkar ta det på allvar, som gör det till ett så spännande område. Antropologer pratar ibland om att saker kan vara “blindingly obvious” och just dessa alldagliga konsumtionsupplevelser är ett exempel på detta. För saken är den att allt större delar av världen nu befolkas av samhällen där de materiella resurser som finns tillgängliga fördelas via marknaden;  detta är varken något naturligt eller något trivialt. Att förstå de processer genom vilka olika marknadsmekanismer får oss att agera på vissa vis, som oftast känns fullständigt självklara, är viktigt just eftersom de så effektivt döljer en ideologisk agenda som det finns många som har mycket att vinna på att vi uppfattar som just självklar.
Vad är ditt drömprojekt?
Just nu hoppas jag att tillsammans med några kollegor från de nordiska länderna kunna sjösätta ett projekt som tittar närmare på vad vi har valt att kalla för nordisk konsumtionskultur. Vår utgångspunkt är att dessa samhällen – som alla präglas av en stark stat och en stor offentlig sektor, även om dessa drag har blivit mindre utmärkande under de senaste decenniet – har ett särpräglat sätt att ta till sig den globala konsumtionskulturen. Vi har t.ex. en extremt låg grad av sparande och sätter gladeligen sprätt på såväl de pengar vi har som de vi kan låna, eftersom många tänker att det trots allt finns ett socialt skyddsnät som ser efter oss om allt går åt pipan. Där skiljer vi oss ganska mycket från många andra länder såväl i Europa som på andra sidan Atlanten.