Ö-teori och statistikhype

Syskonfilosofi #1. Jag o lillebror ligger på en filt i Ivar Lo parken och spanar ut över Riddarfjärden. Solen lyser och stadens skönhet är bedårande vacker. Litterära flanörbeskrivningar tycks tala till stadens invånare lite extra dagar som denna.

city4-1

Jag lyfter ett favorittema; Stockholms innerstad ur ett kulturgeografiskt perspektiv. Trots existensen av vackra och målande stadsbeskrivningar talas det förvånansvärt lite om hur stadens speciella geografi påverkar dess invånares beteenden. Samtalet centreras kring den lilla innerstaden, och det faktum att den består av hela 14 öar och holmar. I andra storstäder där landmassan inte är lika splittrad finns en betydligt större möjlighet till rörlighet och expansion. Min hjärna som är julidåsig drar den pinsamt svenniga parallellen till NYC, där China Town i stort sett har ätit upp Little Italy. Söder kan geografiskt omöjligt äta upp Gamla Stan. Att staden består av öar gör att stadsdelarna inte kan expandera hur som helst, glida in i varandra och skapa nya fusioner. Kärnan i ö-teorin går ut på att en stadsbild som är geografiskt statisk skapar statiska beteendemönster (självklart växer Stockholm, men inte vilt och fritt). Människans samspel med jordytan är förbestämd. Att traska runt på Mariaberget där jag har lyckan att bo är underbart, men kommer med en känsla av att långsamt fossiliseras in i berggrunden. Det är inte ett hungrigt liv, jag är mätt och förnöjd och vill många dagar inte lämna min bergstopp överhuvudtaget.

Syskonfilosofi #2. Jag berättar om ett mingel jag varit på några dagar innan, där en kille uppspelt talat sig varm om all statistik som finns samlad av Google. Denna förundran kommer med en uppmaning – här finns information att hämta om allt. Mitt kvalitativa forskaransikte är blankt, som att jag kommit försent till ett väckelsemöte och alla andra har blivit frälsta utom jag. Samlad data är inte per ce intressant och mind-blowing. Vi funderar på hur människor som levde för hundra år sedan hade reagerat om de hade fått reda på att den bästa partykonversationen för människor 2013 är att snacka statistik. Att det är helt socialt accepterat att glida runt och konstatera att det finns staplar, diagram, korrelationer, statistik och logaritmer. Att det inte är något konstigt att sluta där, utan att följa upp med orden “och detta är intressant för jag tror att om x och y jämförs skulle det kunna leda till jordens andra big bang”.