Jag jobbar som forskare och lärare på Centrum för Modevetenskap vid Stockholms universitet. Modevetenskap är en samhällsvetenskaplig tvärdisciplin, där en rad olika ämnesområden möts för att studera mode. Min bakgrund ligger inom socialantropologi, vilket utgör grunden för den typ av forskning jag jobbar med. På universitetet så delar jag arbetsplats med forskare från en rad olika fält, så som historiker, ekonomer, konstvetare, filmvetare, litteraturvetare, etnologer med fler. Att arbeta just tvärvetenskapligt har alltid attraherat mig då det är omöjligt att förstå det komplexa samhällssystem vi lever i idag om vi inte belyser det från flera vinklar samtidigt. Detta är också en av de stora utmaningarna som forskningen står inför – att utveckla nya verktyg för att brädda förståelsen av komplexa samhälleliga och miljömässiga förändringar vi går igenom.

Vissa menar att vi i samtiden är för ivriga och lättledda att tro att teknisk utveckling påverkar människan som social och kulturell varelse mer än vad den faktiskt gör, och att vi i grunden är exakt likadana som för 50 eller 100 år sedan. Till viss del är det så att de frågor vi ställer kring vår existens är samma som de alltid har varit – vilka är vi, vart kommer vi ifrån och vart är vi på väg? Att världen förändras i ett högre tempo än tidigare är dock inte en chimär, vi genomgår just nu en snabb förändring av grundläggande villkor för vår existens vilket skapar osäkerhet och instabilitet.

Forskare tycks överens om att vi befinner oss i en ny teknisk era där samhället och världsekonomin digitaliseras, automatiseras och robotiseras allt mer, vilket i sin tur påverkar samhällsfundament som tillväxt, hållbarhet, välfärd och demokrati. Detta har vidare effekt på  förutsättningarna för saker som företagande, arbetsliv, sjukvård och utbildning. Hur vi svarar på dessa förändringar beror mycket på vart vi bor, vilka vi är, vår ålder, kön, socioekonomiska tillhörighet osv. Studiet av människan som digital varelse adresseras idag bland annat inom ett växande fält som kallas för digital antropologi. I stort kan digital antropologi åsyfta två saker: dels användandet av digital teknik som forskningsmetod, men också studiet av påverkan av digital teknologi på människan och vice versa. Digital antropologi kan beskrivas som studiet av relationen mellan människan och digital teknik. Även om det är så att tekniken hela tiden förnyas så är förhållandet mellan människan och den materiella värd av saker vi omger oss av en grundfråga inom antropologin. Vi skapar saker och teknik, och saker och teknik skapar oss.

Om det är så att vi går en ny värld till mötes, vilken typ av frågor behöver vi ställa? Vad är unikt med den fas av digitaliseringen som vi är inne i nu? Vad gör den snabba digitala utveckling med oss? Hur påverkas vi av informationsöverflöden på sikt? Vad vill vi upptäcka? Vad gör vi med all data? Är den verkligen ny? När slutar tekniken att gynna oss? Handlar det om inramning? Vad är unikt mänskligt när vi skapar nya former av intelligens? Rent vetenskapligt finns det olika funktioner med detta: dels att föra ett filosofiskt samtal om vad det innebär att vara människa och dels att finna tillämpade lösningar på olika frågeställningar och problem.

Den gigantiska sammankopplingen av människor i hela världen som snart är fullt realiserad är fantastisk på många sätt och vis, men är samtidigt inte helt oproblematisk. I takt med att jordens befolkning ökar och våra liv blir mer och mer sammanflätade så uppstår problem som sätter kulturella skillnader på prov. Olika kulturella perspektiv tvingas mötas, vilket ger upphov till spänningar, motsägelser och konflikter. Affärsmodellen som präglar vår samtid må vara att övergången mellan olika tjänster ska fungera så sömlöst som möjligt – men samtiden i stort är långt ifrån sömlös.

Många av de globala problem och utmaningar som vi står inför är orsakade av människans beteende. Via studiet av mänskligt beteende så kan vi därmed komma närmare lösningar på problem genom att förstå hur vi kan agera annorlunda. Med ny data föds dock behov av nya metoder för dataanalys. Algoritmer och data är en sak att studera vetenskapligt – men vad vi sen gör med tekniken är mycket mer svåråtkomligt. En antropolog nöjer sig generellt inte med att fråga människor vad de gör eller tycker – man vill även se vad människor gör. Traditionellt så arbetar just antropologen explorativt och icke värderande där kartläggning och beskrivning inte görs i relation till en norm – i alla fall är det idealet. Detta ideal är dock svårare och svårare att uppfylla. Ju mer sammanlänkade vi blir med varandra, ju svårare blir det att frikoppla sig själv och placera sig på en annan moralisk skala än de Andra där borta.

Det inte ovanligt att internet beskrivs som en spegel av samhället. Allt det som vi gör i den fysiska världen finns också på nätet. Detta är dock en sanning med modifikation. Jag ser snarare nätet som en förlängning eller en del av vilka vi är än en spegelbild. Nätet må avspegla samhället, men samtidigt gäller lite andra regler. Samtiden kräver helt enkelt en ny inramning, och mycket forskning idag handlar om att revidera vår syn på världen. Det finns alltid mer än en berättelse att berätta.

Image: Flickr cc by kris krüg