Vad hände med journalistiken?

Förra veckan blev jag kontaktad av en journalist som ville intervjua mig. Jag svarade snällt, snabbt, och utförligt på hennes frågor, men när jag bad om att få korrläsa mina citat fick jag till svar att inget jag sagt skulle citeras. Det var för hennes egen reserach. Come again!? Förhållandet mellan forskare och journalister är såklart ömsesidigt. Jag vill gärna nå ut med min forskning och blir jätte glad när jag blir kontaktad att medverka i media! Men jag förväntar mig att det ska ske under etiska premisser. Efter fem års doktorandutbildning sitter jag på en kunskapsbank, och jag förutsätter att när jag ställer upp så ska jag också bli citerad. Inte svårare än så. Döm av min förvåning när jag ringer tidningen ifråga, får tag i reporterns chef som verkar förstående, men som ändå inte svarar efter att jag forwardat all kontakt med reportern där det är tydligt uttryckt att det handlade om en intervju. Jag har ALDRIG varit med om att ngn snott så skamlöst rakt av. Har pratat med chefredaktören idag och väntar med att namnge tidningen. Reportaget är tydligen publicerat, utan min vetskap. Dock kvarstår frågan – vad hände med journalistiken? Som forskare är det a och o att ange källor, kanske borde det också vara en standard inom journalistik branschen?? Jag inser att jag nu drar alla över en kant, och det menar jag inte. Dock hyser jag respekt för dagspress för snabbheten i att nå ut med nyheter och budskap, och önskar att det fanns en större förståelse för att långsiktig och djupgående kunskapsproduktion som akademin sysslar med tar tid. Just nu har alltså en reporter stulit min kunskap, utan referens, och presenterat den som sin egen.

Image: Pexels by Pixabay